Så var det över...
Pga sjukdom måste jag lämna Spanien. Jag är igång med alla förberedelser, och även om det tar emot att lämna detta land, så ser jag framemot att komma hem till gamla Svea.
Livet är fullt av överraskningar, det svåraste är att hålla sig positiv till dem. Mitt tips är dock att göra det, om inte kan det negativa äta upp dig innifrån.
Far väl (och då menar jag isärskrivet), ta hand om dig själv och de dina.
Kanske någon dag kan jag fortsätta den här bloggen, vem vet?
Skörden....
Det blev 4 kackelackor i diverse storlekar.... inte så många, men så har lägenhet legat runt 0 grader i 4 veckor också.
Har suttit in de första dagarna med 4 lager kläder på mig, värmeljus och ackumulatorerna på max!
Mår sådär just nu (kanske för mkt inandning av sprejen??), så få bli längre blogginlägg en annan dag.
Nu ska de jävlarna bort!
Så har man då äntligen tagit sig i kragen och släpat sin lilla bak till Mercadona för att införskaffa allas ohyrors mardröm - *hajen-temat* - Cucal!
Cucal får nämligen kackerlackorna och de andra små krypen, som jag inte kan bestämma vilken art de är, att skaka i de små knäna…..hahahaha……
Inte så att jag haft väldigt många, bara en eller annan levande på hela hösten/vintern, men några gånger i veckan har jag sett döda (vilket jag räknar kallt med är ett resultat av mina allierade vänner Spindlarna).
Här ska sprejas, fejas och utrotas ikväll vill jag lova!
PS. Kackerlackorna är amerikanska och sedan grannarna driver ett kontor för amerikanska ungdomar som pluggar spanska så har jag dragit vissa slutsatser.
När man glömmer bort vad som verkligen är viktigt....
Sometimes you need to get your priorities right.....
Det är när vi är som mest omringade av mörker som vi vill känna oss levande.
Hur gör man? Jag skriver, skriver och skriver. Filosofier, tankar - ibland bara ett ord. Någon gång ser jag på en film och blir inspirerad av karaktärerna, jag gråter och skrattar med dem. Men mest av allt försöker jag hålla kvar känslan av att älska livet och se de personerna som är med mig i det. Inte främmande för det som gått mig förlorat, ,utan förståelse för att saker och ting har sin tid och plats. Det brukar hålla ett tag, innan jag faller tillbaks till vardagens orättvisor och frågor som "Varför just jag?" kommer tillbaka. Enda fram tills nästa tillfälle, då världen verkligen är mörk och det som verkligen är viktigt lyser åter igen upp min tillvaro.
COPS irl ?
Många gånger har jag sett vilda polisjakter med bilar på TV, men igår blev jag ögonvittne till en manöver som jag aldrig sett maken till! Jag har försökt att skissa ner detta för att ge en så tydlig bild som möjligt.....
En polisbil med sirener på ryker förbi oss på yttersidan. Längre fram är det rött ljus och flera bilar står och väntar. I ett försök att ta sig fram snabbare kör polisbilen över til vänster sida (mot mötande trafik), när de inser att det är en buss som de håller på att köra in i, gör bilen tvärt en handbromsvänding över en centrigfug för övegångsstället. Detta gör att de hamnar framför alla bilar som väntar vid rödljuset, och fortsätter sedan i ilfart framåt.
Kanske inte den mest trafiksäkra sättet att ta sig framåt, men det lämnade mig så väl chockad som imponerad!
.....Vad säger man.......
Min bättre hälft har förlorat en familjemedlem, och han kommer från den spanska kulturen.
Vad säger man? Hur beter man sig? Frågorna bara virvlar i huvudet, jag har ett par timmar på mig att reda ut svaren innan de kommer tillbaks från sjukhuset.
Hade det varit i Sverige, en av mina närmaste.... Nog sjutton hade jag stått handfallen, men en smula trygghet hade ändå visat sin närvaro.
Jag har bestämt mig; jag ska stå för tryggheten - jag ska vara klippan.
Så går det till i Spansk fotboll!
Rela Madrid hade igår ett klubbmöte där "socios" (dvs de som har störst andelar i klubben) kommer för att rösta om klubbens framtid, ungefär som vilken idrottsförening som helst. Med ett undantag..... Calderón!
Calderón är ,för er som inte är så insatta i fotbollens värld, Real Madrids president och väldigt illa omtyckte av stora delar av fotfolket. När således mötet skulle hållas visade det sig att flera socios inte släpptes in, men det skulle snart uppdagas varför. Calderón hade nämligen hyrt in ett antal människor, som givetvis inte var socios, att komma och rösta precis enligt hans egen vilja. Eftersom det SAKNAS KONTROLL AV VILKA SOM FÅR RÖSTA, så det gick ju hur smidigt som helst!
När det senare dök upp flera äldre herrar i talarstolen för att kritisera den politik som fördes inne i aulan, stängdes micken helt sonika av och de blev uteskorterade av säkerhetsvakterna.
Det, mina damer och herrar, är spansk organisation i sitt essä.
PS. Efterår hölls det en presskonferens där det uttrycktes tydligt att det skulle bli en utredning om kontrollen av rösträtt, och de socios som inte var socios skulle uteslutas ur föreningen................ eh.....
.....och vilket väder vi har!
Men ett är säkert, vädret är ett av dem! Jag tror aldrig jag har sett så mycket TV-tid om väder som här i Spanien! Gjorde en snabb uträkning att snittet ligger på ca på 40-50 min sändningstid om dagen (vilket är i underkant), och då har jag inte räknat med väderprognoserna......
Engelsmän, släng er i väggen!
Jag gillar inte ketchup
Men vadan denna rubrik kan man ju fråga sig? Jo! När jag sitter där hemma på julafton och öppnar alla klappar, så får jag se ett avlångt paket. Ungefär som de man brukar få en vinkaraff i. Nyfiket ser jag att det är från min bror och börjar ivrigt riva av papret som flyger åt alla håll. En kartong, tung. Ok, av med med de sista tejpbitarna som skiljer mig från objektet där inuti. Till min förvågning drar jag upp vad som kan liknas vid en porslinsbehållare med en pump. Till tvål? blir min första tanke. Men sedan ser jag texten på sidan och brister ut i skratt som inte går att hejda.
Min bror har levt med mig i åtminstonde 15 år, men likt förbannat har han gått och köpt en behållare till ketchup! Jag hatar ketchup! Medans skrattet bubblar upp i mig ser jag att ljus går upp i min brors huvud också - han kommer ihåg och hans kinder börjar ta en röd färg. Lite moloket ser han på mig och säger " Det är för du inte ska glömma svenskan".
Nu sitter jag här i Spanien, med ett brett leende och med en behållare för ketchup som troligen kommer att få fylla någongs slags funktion i framtiden!
Smakprov
Ett ökat självförtroende kostar ca 2000 kronor
Så var julen överstökad och så sitter man där med sin lilla kalaskula efter alla läckerheter som julen bjudit på.
För min del brukar det ofta innebära en känsla av tacksamhet, nöjsamhet- men också att självförtroendet som hoppar ner ett pinnhål.... Korkat måhända, men jag gillar att se bra ut!
Man kan säga vad man vill, men jag tror på att det man ger kommer tillbaks och något måste jag ha gjort bra för att få uppleva det som jag gjorde i eftermiddags!
Olyckligtvis hade några vänner till mina kusiner blivit sjuka, vilket medförde att de var ett par man korta på en fotosession där de skulle bli bjudna på styling av make-up och hår. Jag blev tillfrågad och hoppade genast på det, finns inget som boostar ett självförtroende som lite styling!
Sagt och gjort, iväg for vi med en sikt som inte var den bästa (spolarvätskan fungerade inte) och med andan i halsen rusade vi in i salongen. Efter ca en halvtimmas piffande och poffande var det dags för kameran. Vi hade själva tagit med oss tre olika klädbyten för att experimientera med. Lite nervös entrade jag rummet där en ung fotograf väntade. Där möttes jag av en kille som verkade yngre än mig, men vi bröt snabbt isen och så började arbetet inför kameran.
Det var det roligaste jag gjort på jag vet inte hur länge!!!!
Vrida hit, dit, axel, blick..... och vilket resultat sedan! Bilderna blev helt fantastiska och jag kunde se migsjälv ur andras ögon, vilket inte är helt onyttigt. Det togs ca 60 bilder, men med priserna (som ju är lite saftiga) kan man inte ta med sig alla hem.
Jag hade från början tänkt köpa 10 bilder.....men....efter lite pysslande och ångest över vilka som var bäst hade jag fortfarande över 30 bilder. Jag insåg då att det var bara att köra på 20. Glad i hågen lämnade jag studion med en cd-skiva i fickan och 2200 kronor lättare plånbok, men det kan ett självförtoende få lov att kosta.
Nyårsdagen.......
När jag kom hem sent igår kväll var mitt vatten avstängt, lite knepigt att bara stänga av det utan förvarning.... Nåväl, jag är ju i ett annat land så tänkte det var bäst att vänta tills morgonen.
Eftersom jag postade iväg min delexamen kl 5 imorse så vaknade jag ganska sent, fick springa iväg till mina lektioner på eftermiddagen. Väl tillbaka provade jag en gång till, inget vatten. Iväg till butiken för att köpa en tio liter för att kunna laga mat och tvätta av mig lite. När jag kommer tillbaks knackar jag på dörren där presidenten av hyresföreningen bor.
"Ursäkta,men vet ni något om situationen med vattnet ?" frågar jag.
"Vilken situation?"får jag till svar.
"Jag har inte haft ngt vatten på nästan 24 timmar. Har ni vatten?"
"Jajamen", svarar frun i dörren.
Okej, så jag är den enda utan vatten. Damen tipsar mig om att ringa min hyresvärd, för denne har tydligen ett rykte om sig att inte betala sina räkningar i tid. Typiskt! Det hade just varit fint om dom har stängt av det, för när jag tänker efter har jag inte sett röken av en vattenräkning....
Upp till lägenhet, ringer ett nummer som jag antar är till hyresvärden. Denne säger att de kommer imorgon e.m för att kolla. Bra! Ringer också tjejen som är min kontaktperson angående lägenheten för att berätta om situationen och klargöra lite andra frågor, då frågar hon mig om jag har kollat så att vattnet inte är avstängt. Svensk som har jag ju tänkt att vattnet går bara att stänga av i ngt skåp nere i någon källare.... Men nej, huvudkranen till varje lägenhet sitter utanför dörren i ett skåp som är upplåst.
Ut genom dörren, ser snabbt att något är vridit åt fel håll och vrider tillbaka - voila!! Vatten flödar ur alla kranar!! Med ens klickar - det festen hos grannarna igår.... Någon lustigt hade väl bestämt sig för att jävlas, och när denne någon blev jag....Ja, fjädern blev faktiskt till en höna!
PS. Antalet människor som firade nyår med mig igår på torget visade sig vara 40 000!!!
Nyårsnatt-> den 11 december!
Sitter just nu och plitar på en deltenta som ska in imorgon senast klockan 11, klockan är 1:58. Ibland undrar jag vad som blivit av mig. Jag som innan fick panik när jag inte hade klart saker minst 4 dagar i förväg… var jag mindre stressad? Jag tror faktiskt inte det! Min tid här Spanien har lärt mig en väldigt viktig lektion - ATT SKITA I SAKER. Ok, säger ni, det kan väl vem som helst. Men nä serrö, för vissa människor är det extremt svårt! För min del är det nödvändigt om jag någon gång ska sluta och spring in i väggen.
Jag har alltid jagat de bästa betygen, alltid lagt manken till, gett det lilla extra oavsett vad det gällt. Givetvis när jag var yngre låtsades jag som om jag inte brydde mig fast jag kunde sparka migsjälv sönder och samman om jag inte fick ett MVG på ett arbete eller en tenta. Så att skita i saker har helt enkelt inte funkat för mig. Det kan också ha att göra med att jag tidigare jobbat med ansvar som inte tillåtit några misstag eller att man struntar i något….
Men varför sitter jag uppe kl 2 på natten för att skriva ett arbete? Dels för jag vridit dygnet, dels för att den här kvällen har alla universitetsstudenter firat nyår – ja nyår - idag den 11 december. Kvällen börjar med middag, vi samlades ett litet gäng och hade knytkalas hos italienskorna och jag smakade för första gången VINO VERDE. Att rekommendera säger jag bara!!( Fast innan dess lyckades jag faktiskt gå vilse och stöta på en skum tant i en gränd, menmen.) Vid 11-snåret drog vi oss mot Plaza Mayor. En stor scen var uppställd dagen till ära med live-musik under hela kvällen. Torget var smockat med människor som bar oranga peruker (varför har jag inte riktigt förstått), i vilket fall trängde vi oss i massan och väntade på tolvslaget. Traditionen är ju att man ska äta en vindruva för varje slag klockan slår vid tolv, men eftersom detta är ett studentjippo, käkade vi godisnallebjörnar istället. Lite svårt, slutade med att kinderna putade ut och man såg ut som en hamster istället…
Vid halv ett la musiken av och då drog vi givetvis vidare – fylla, folk och städgubbar, det ger en ganska bra bild. Som ni märker gav jag mig hem ganska snart, men festen kommer hålla på länge, länge till. Jag bor precis bredvid torget, vilket gör att ljudet från festerna tränger in i lägenheten och hittills har 3 okända män ringt på min porttelefon. Grannarna mittemot har fest så jag antar det var dit de ville…. Jag undrar hur de tre männen tog sig över skräpet utanför dörren? Jag hade superproblem att ta mig fram för kartonger och containrar som hade ställts utan för dörren.
Ett som är säkert - med alkohol i kroppen blir de största berg till små tuvor!
