Så var det över...
Pga sjukdom måste jag lämna Spanien. Jag är igång med alla förberedelser, och även om det tar emot att lämna detta land, så ser jag framemot att komma hem till gamla Svea.
Livet är fullt av överraskningar, det svåraste är att hålla sig positiv till dem. Mitt tips är dock att göra det, om inte kan det negativa äta upp dig innifrån.
Far väl (och då menar jag isärskrivet), ta hand om dig själv och de dina.
Kanske någon dag kan jag fortsätta den här bloggen, vem vet?
Skörden....
Det blev 4 kackelackor i diverse storlekar.... inte så många, men så har lägenhet legat runt 0 grader i 4 veckor också.
Har suttit in de första dagarna med 4 lager kläder på mig, värmeljus och ackumulatorerna på max!
Mår sådär just nu (kanske för mkt inandning av sprejen??), så få bli längre blogginlägg en annan dag.
Nu ska de jävlarna bort!
Så har man då äntligen tagit sig i kragen och släpat sin lilla bak till Mercadona för att införskaffa allas ohyrors mardröm - *hajen-temat* - Cucal!
Cucal får nämligen kackerlackorna och de andra små krypen, som jag inte kan bestämma vilken art de är, att skaka i de små knäna…..hahahaha……
Inte så att jag haft väldigt många, bara en eller annan levande på hela hösten/vintern, men några gånger i veckan har jag sett döda (vilket jag räknar kallt med är ett resultat av mina allierade vänner Spindlarna).
Här ska sprejas, fejas och utrotas ikväll vill jag lova!
PS. Kackerlackorna är amerikanska och sedan grannarna driver ett kontor för amerikanska ungdomar som pluggar spanska så har jag dragit vissa slutsatser.
När man glömmer bort vad som verkligen är viktigt....
Sometimes you need to get your priorities right.....
Det är när vi är som mest omringade av mörker som vi vill känna oss levande.
Hur gör man? Jag skriver, skriver och skriver. Filosofier, tankar - ibland bara ett ord. Någon gång ser jag på en film och blir inspirerad av karaktärerna, jag gråter och skrattar med dem. Men mest av allt försöker jag hålla kvar känslan av att älska livet och se de personerna som är med mig i det. Inte främmande för det som gått mig förlorat, ,utan förståelse för att saker och ting har sin tid och plats. Det brukar hålla ett tag, innan jag faller tillbaks till vardagens orättvisor och frågor som "Varför just jag?" kommer tillbaka. Enda fram tills nästa tillfälle, då världen verkligen är mörk och det som verkligen är viktigt lyser åter igen upp min tillvaro.
COPS irl ?
Många gånger har jag sett vilda polisjakter med bilar på TV, men igår blev jag ögonvittne till en manöver som jag aldrig sett maken till! Jag har försökt att skissa ner detta för att ge en så tydlig bild som möjligt.....
En polisbil med sirener på ryker förbi oss på yttersidan. Längre fram är det rött ljus och flera bilar står och väntar. I ett försök att ta sig fram snabbare kör polisbilen över til vänster sida (mot mötande trafik), när de inser att det är en buss som de håller på att köra in i, gör bilen tvärt en handbromsvänding över en centrigfug för övegångsstället. Detta gör att de hamnar framför alla bilar som väntar vid rödljuset, och fortsätter sedan i ilfart framåt.
Kanske inte den mest trafiksäkra sättet att ta sig framåt, men det lämnade mig så väl chockad som imponerad!
.....Vad säger man.......
Min bättre hälft har förlorat en familjemedlem, och han kommer från den spanska kulturen.
Vad säger man? Hur beter man sig? Frågorna bara virvlar i huvudet, jag har ett par timmar på mig att reda ut svaren innan de kommer tillbaks från sjukhuset.
Hade det varit i Sverige, en av mina närmaste.... Nog sjutton hade jag stått handfallen, men en smula trygghet hade ändå visat sin närvaro.
Jag har bestämt mig; jag ska stå för tryggheten - jag ska vara klippan.
Så går det till i Spansk fotboll!
Rela Madrid hade igår ett klubbmöte där "socios" (dvs de som har störst andelar i klubben) kommer för att rösta om klubbens framtid, ungefär som vilken idrottsförening som helst. Med ett undantag..... Calderón!
Calderón är ,för er som inte är så insatta i fotbollens värld, Real Madrids president och väldigt illa omtyckte av stora delar av fotfolket. När således mötet skulle hållas visade det sig att flera socios inte släpptes in, men det skulle snart uppdagas varför. Calderón hade nämligen hyrt in ett antal människor, som givetvis inte var socios, att komma och rösta precis enligt hans egen vilja. Eftersom det SAKNAS KONTROLL AV VILKA SOM FÅR RÖSTA, så det gick ju hur smidigt som helst!
När det senare dök upp flera äldre herrar i talarstolen för att kritisera den politik som fördes inne i aulan, stängdes micken helt sonika av och de blev uteskorterade av säkerhetsvakterna.
Det, mina damer och herrar, är spansk organisation i sitt essä.
PS. Efterår hölls det en presskonferens där det uttrycktes tydligt att det skulle bli en utredning om kontrollen av rösträtt, och de socios som inte var socios skulle uteslutas ur föreningen................ eh.....
.....och vilket väder vi har!
Men ett är säkert, vädret är ett av dem! Jag tror aldrig jag har sett så mycket TV-tid om väder som här i Spanien! Gjorde en snabb uträkning att snittet ligger på ca på 40-50 min sändningstid om dagen (vilket är i underkant), och då har jag inte räknat med väderprognoserna......
Engelsmän, släng er i väggen!
Jag gillar inte ketchup
Men vadan denna rubrik kan man ju fråga sig? Jo! När jag sitter där hemma på julafton och öppnar alla klappar, så får jag se ett avlångt paket. Ungefär som de man brukar få en vinkaraff i. Nyfiket ser jag att det är från min bror och börjar ivrigt riva av papret som flyger åt alla håll. En kartong, tung. Ok, av med med de sista tejpbitarna som skiljer mig från objektet där inuti. Till min förvågning drar jag upp vad som kan liknas vid en porslinsbehållare med en pump. Till tvål? blir min första tanke. Men sedan ser jag texten på sidan och brister ut i skratt som inte går att hejda.
Min bror har levt med mig i åtminstonde 15 år, men likt förbannat har han gått och köpt en behållare till ketchup! Jag hatar ketchup! Medans skrattet bubblar upp i mig ser jag att ljus går upp i min brors huvud också - han kommer ihåg och hans kinder börjar ta en röd färg. Lite moloket ser han på mig och säger " Det är för du inte ska glömma svenskan".
Nu sitter jag här i Spanien, med ett brett leende och med en behållare för ketchup som troligen kommer att få fylla någongs slags funktion i framtiden!
